teresita

Nu har mamma fått sitt nya drömhus, en stor villa. Ingen av oss kommer vara stadsbor längre.

Känns konstigt. Aa ni vet sådär nuärjagpåvägattgråtaövermittgamlarum konstigt fast gråtit har jag inte för jag har fortfarande inte insett att det knappt står en enda möbel här längre. Mitt rum (som jag förresten står i på bilderna) är helt tomt minus några tavlor morfar målat, och mitt gamla rum är helt tomt, i vardagsrummet står en soffa och en säng i mammas sovrum. Det är typ det. Annars är allt borta. Hur kan ens lägenhet man bott i sen man va 5 kännas så främmande. Hm. Djupt.

Hur som helst för övrigt är jag nöjd med livet och sjukt taggad på att åka till Frankrike med my babe!

Blev allt trött av det här djupa inlägget så nu ska jag kanske ta en macka, läsa nån gammal kompisbok som ligger kvar i en kartong och snyfta lite i mitt kära rum. hejdooo